/*alt='' class='fade' */

LRF, ny vänskap och goa nakna bönder...

Fantastiskt kul att man av köttkungen, bloggkollegan och numer en ny vänskap, Andy på www.enherransmat.se har tilldelat mig smeknamnen "Pannklyvarn från småland" och"HögsboHeston". Jag vet inte riktigt hur jag skall hantera detta faktum men det är väl bara ett fåtal saker av vad som hänt det sista och visst är det väl kanske så i en värld fylld med jobb, sömn och mat att man kanske behöver ett avbrott till och från. Mitt och flera andras avbrott bestod i ett studiebesök på Ottestala gård som låg väl placerat i de kanske lite väl djupa skogarna av Orust. På Ottestala gård finns Bosse, Berit och Conny som är köttbönder och föder upp kreatur av raserna Hereford och Angus.
Att få kliva in hos Bosse och Berit i deras hem, ett helt gäng vetgiriga och kameraförsedda bloggnördar och ta del av en bit av deras vardag är så stort. Hur många gör det egentligen?

En kylande rundvandring bland kor, halm och dynga gjordes och Bosse förklarade vad det faktiskt innebär att vara köttbonde och producent av Kaprifolkött. Det är inte bara att föda upp kor och skicka dem på slakt utan här handlar det om ekologi, krav och närhet till djuren. Korna här mår bra, det har jag själv fått erfara. Att de mår så bra hänger ihop med sättet de lever på, föda och att Bosse, Berit och flera andra faktiskt tar sig tid att prata och umgås med de glamorösa jättarna i deras hem. Man märker snabbt på Bosse som delvis driver gården att det är detta han brinner för att visst är det så att oavsett om man är mekaniker, djuruppfödare eller pedagog så blir det riktigt bra när brasan är tänd.

Att vara producent av Kaprifolkött innebär att man måste vara KRAV-ansluten som i sin tur betyder att uppfödaren måste leva upp till kraven om giftfri produktion, djuromsorg och klimatomsorg, bara för att nämna några områden.
Är man producent av Kaprifolkött har man förbundit sig till att djuren betar naturbete och traskar omkring fritt (4 djur/hk). Detta i sin tur gynnar naturen som ger oss öppnare landskap.
Enligt Lotta på LRF som var en av de som anordnade denna träff så kan en ensam ko beta av gräs och sly för en kostnad som är 15 gånger mindre än vad det skulle kosta att köra av samma område med motorverktyg. Då betesdjuren gör detta arbete sker heller inget svinn i form av skador på närliggande natur och heller inga avgaser i skogen.
Genom att låta betesdjuren trampa omkring fritt och trycka till naturen naturligt gynnas miljön för viktiga insekter och hela kretsloppet kan leva som det skall.

Så här i efterhand när jag reflekterar över diskussionerna får jag den där sköna känslan i kroppen att det är jäkligt häftigt att komma så nära inpå hela denna process och få uppleva närheten till det. Allt detta är inget nytt för mig men det skadar verkligen inte att bli påmind då och då och visst är det så att vi måste gynna våra lokala producenter som gör ett jättejobb med djur och natur för att alla från enstaka myra till dig som människa skall må så bra som möjligt. Det gör man inte genom att köpa massproducerat skitkött! Nu ska dock inte du som vanlig konsument ta på dig massa skuldkänslor för jag gissar att den alldagliga typen som jäktar in på snabbköpet efter jobbet och sliter åt sig något att fylla buken med inte är den som är den stora boven i det klassiska dramat utan restaurangerna, skolor och omsorg är nog de som drar upp den dåliga statistiken vad gäller att konsumera de dåliga varorna som inte gynnar för miljö och hälsa.
Vi måste börja någonstans och vill man bidra är det enkelt att göra ett hopp över den dagliga sketet producerade råvaran och i stället äta en bra producerad köttbit lite mer sällan. Där emellan kan man kanske äta något helt annorlunda som omväxling.

Från miljö, må bra och myror till mat. Det kött som kommer från de gårdar som producerar Kaprifolkött är på grund av naturbete på gräs, örter och grönfoder väldigt smakrikt och som en liten bonus till smaken innehåller också det mycket Omega-3. Vill man köpa detta magnifika kött kan man antingen handla via websidan (www.kaprifolkott.nu) eller springa iväg till Damir och Anna som står i butiken på Opaltorget i Göteborg och tjötar Kaprifol.

En viss Viktor Westerlind som av en händelse vann årets kock 2009 var närvarande vid gården och förutom att berätta sina upplevelser om att vara årets kock ett år också delgav sina tankar kring vad han tycker var viktigt vid djuruppfödning. Det är en bestämd ung herre som står på sig även om någon försöker tillrättavisa som sedan tillreder några rejäla skivor ryggbiff från gårdens djur.
Alla avnjuter en jäkligt god matstund och diskussionerna vallar vidare tillsammans med anhängare från Mumsfilibaba, Lilla kråkans skafferi, Matporr, Dagmars Kitchen, Trattoria och redan nämnda En herrans mat. Klockan närmar sig 15:30, det är på landet och man kan inte se handen framför sig. Det är något visst med landet utan alla stadsljus, susande ljud och skräniga människor men frågan är om jag skulle klara mig utan det?
Stort tack till LRF, Bosse och Berit samt den lysande kocken Viktor för en informativ och givande dag.

5 Kommentar(er)

Sonja {Dagmars Kitchen} 27 november 2012 kl. 01:27

Hej! Trevligt att träffas i söndags! Vi pratade ju inte så mycket, men ville bara tala om att jag diggar din filosofi om att laga mat från grunden. Är också en riktigt råvaru-nörd nämligen ;-).

En Salig Soppa 27 november 2012 kl. 02:00

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

En Salig Soppa 27 november 2012 kl. 02:00

@Sonja,
Ja det var roligt att få ett ansikte och om du lider av samma filosofi som jag lär vi nog ha mer kontakt i framtiden :-)

Lotta 27 november 2012 kl. 04:01

Har läst hos några av de andra som var med också, och är helt klart avundsjuk. Sist jag var på en bondgård med djur var väl någon gång på mellanstadiet när den griskulting jag höll i kissade på mig :-)

Besöket hos rapsbonden i Skåne i september var häftigt men det här låter så mycket häftigare och vilka underbara människor vi ska vara tacksamma för att de finns, de som bryr sig om sina djur på riktigt även om slutstationen är densamma - slakt.

Kul att mina favoritsnubbar från Götet fick träffas och bonda också. Inga dåliga smeknamn du fick :-)

Sofie Johansson 27 november 2012 kl. 09:22

Härlig rapport från söndagens strapatser!:)