/*alt='' class='fade' */

Kalvsylta...

Kalvsyltan har av någon anledning alltid funnits med på julbordet, i allafall de år jag firade i småland. Hur som helst var det en bekant på den berömda boken (läs facebook) som hintade om att han skulle göra kalvsylta och det fick mig att tänka i nya köttbanor.

Jag kommer ihåg att jag verkligen uppskattade den köpta kalvsyltan i sina plastförpackningar då de yngre åren gjorde mig sällskap men nu på senare år kan jag inte påstå att jag tycker det har smakat något vidare bra då det av oförklarliga skäl funnits hemma i kylen.
Tankarna om att göra sin egen sylta fick mig att tro att den skulle smaka bättre än den där förpackade saken och enligt mig själv hade jag definitivt helt rätt.

Recept på mycket kalvsylta som jag gjorde den.
1,8 kg närproducerad kalvbog med ben
2 gula lökar
2 lagerblad
1 rågad tsk kryddpeppar
1 tsk hel vitpeppar
Salt
Vatten

Köttet som den vänligt bestämda herren bakom köttdisken hade varit så vänlig och såga upp åt mig på sin förträffliga bandsåg låg nu på skärbrädan hemma och glänste med sin närvaro. Putsade till kniven något innan jag putsade vidare på köttet så att hinnor, lite fett och annat som inte hör hemma i ett storkok försvann.
Lade köttet med smärre precision i en stor gryta (även kallad barnkokarkitteln) och fyllde upp med vatten så det täckte.
En matsked salt per liter vatten är lagom så att hälla upp vatten med litermått var ju att föredra insåg jag ganska snart.
Grytan på spisen och högsta värme var det som gällde nu så att vattnet kokade upp ordentligt. Skummade av ytan från allt skum som avgavs av köttet och tillsatte sedan löken som var hackad till sång och tårar i klyftor och alla kryddor.

Kalvbogen hade stått och sjudit på medelhög värme i en och en halv timma när klockan ringde och meddelade att det kanske var läge att vakna ur soffdvalan.
Tog ur köttet och lade på skärbräda där det fick svalna något och under tiden silade jag bort kryddorna och annat köttgött från buljongen. Medan jag pillade bort köttet från benen och hackade detta väldigt fint så reducerade buljongen ned något på spisen.
Så här i efterhand inser jag att det hade varit skönare för mina axlar om jag hade malt köttet i en köttkvarn då jag faktiskt gick och skaffade mig träningsvärk efter denna övning. Rädslan för att behöva diska massa kvarndetaljer gjorde att jag fortsatte kötthackningen enbart med kniv och envishet.

Det finhackade och väldigt väldoftande köttet hälldes nu med smärre ångest tillbaka i buljongen. Ångest för att detta kanske inte skulle lyckas och att jag hade kokat bort 1,8 kg fint kalvkött.
Det hela fick koka upp ordentligt för att sedan hällas i en brödform som var blöt av vatten för att sedan ställas på kylning. Det skall enligt många recept ta ungefär 2 timmar innan den har stelnat men jag kan tänka mig att det är att rekommendera att den står över natten. Perfekt nu när klimatet är som det är så kan man ställa maten på kylning utomhus om man har tillgång till det.

Väckarklockan ringde, armarna lydde inte riktigt och klockan hamnade på golvet. Fumlade runt innan jag hittade klockan och misshandlade den sedan tyst genom att makabert och och relativt ointresserat slå den i golvet. Den trötta bitterheten gick ganska snart över när jag insåg att jag hade en nykokt kalvsylta i kylen som jag skulle få ta på macka till frukost.

 Den hade stelnat ganska perfekt om än lite lös. Smakerna satt där de skulle och den var riktigt snygg där den stod på bänken i all sin glans och vobblade i takt med att jag skar en tjock skiva. Det grova brödet fick ett kött-täcke och köttet en skvätt hemmagjord senap. Kaffebryggaren bubblade till någon sista gång för att indikera att det faktiskt var klart nu.
Ett stort bett, smaker i gommen, senap i mustaschen och ett starkt morgonkaffe att skölja ned med.

Att njuta av smaker och mat är nog det bästa jag vet och kan förtrolla vilken skitmorgon som helst till en klockren start på dagen. Så som några slutliga ord för detta inlägg blir "Passa på att njuta medan du kan, rätt vad det är så är det för sent och man ångrar att man gått och hållit på de bra sakerna"

Och för att riktigt avsluta detta inlägg så vill jag passa på att ge detta göttiga tillbehör 8 monstruösa gjutjärnsgrytor av 10 möjliga.

1 Kommentar(er)

Tina 29 december 2011 kl. 09:25

Oh, jag minns då min mormor gick till saluhallen i den lilla staden vi bodde i då och köpte kalvköttet, som sedan kokades enligt konstens alla regler och dofterna... och hur den gråa, osmakliga massan som kom ur köttkvarnen förvanlades till ett enastående mästerverk som sedan avnjöts på julbordet med de rödbetor vi lagt in tidigare under hösten. Makalöst. Måste nog skaffa mig en köttkvarn, tror jag!