Pytt Bellman, eller gräddstuvad pytt i panna...

Pytt Bellman, eller gräddstuvad pytt i panna...

Etiketter: Egentillverkning / Nöt / Potatis / Sås

Det är få saker som kan få mig så sänkt i matkoma som en riktigt härlig gräddstuvad pytt i panna från veckans rester. En gräddstuvad pytt i panna heter ju även Pytt Bellman och vart ifrån det namnet kommer kan man ju bara gissa, det är hur som helst helt vansinnigt gott på mina smaklökar.
Resterna efter kalvracksen resulterade i denna magiska pytt där det faktiskt fanns lite kantarellsås kvar som fick utgöra grunden i gräddstuvningen.
Det är något visst att trolla med resterna och komma fram till andra maträtter, det skänker en viss känsla av må bra, dels för att det oftast smakar jäkligt bra då smakerna stått och dragit men också att man slipper slänga bort dem.

Förutom köttet, potatisen och såsen från förra middagen blev det även en korvbit som låg och skräpade samt några knippmorötter och en gul lök som hackades ned med våldsam fart till mindre bitar.
Löken fick gå en match mot värmen en stund i en stekpannan till denna var mjuk innan potatisen som inte var helt färdigkokt och morötterna som var delade på längden fick gå ned i pannan och mjukna även de.
Kött och korv gjorde sällskap i pannan tillsammans med såsen och det hela blandades väl och fick sedan stå och puttra på låg temperatur medan äggen som skulle utgöra en slags oral balans på tallriken stektes på egen kant.

Det här är ta mig faan lika gott varje gång även om detta tillfälle kanske utgjorde ett av de bästa tack vare kalvköttet och sås med kantareller i.
Nu lätt blek i ansiktet och med svullen kulmage och en och annan köttsvettdroppe utgör jag en interiör i vardagsrummet då orken för att röra på sig verkar vara hur långt bort som helst.

Tack för idag och tänk på att ta vara på resterna!