Pasta med strimlad biff...

Pasta med strimlad biff...

Etiketter: Nöt / Pasta / Sås

Ibland är det bra skönt att bara slänga ihop en läcker och smakrik pasta utan krussiduller och annat jox. Efter tunga arbetsdagar med dubbla jobb så är jag hyffsat mör i kropp och själ även om jag har det jävligt bra just nu. Halvt nedslagen av ettor och nollor slog jag igen dörren bakom mig med en lite för hård smäll, det var tvärdraget som hade gjort sitt jobb eftersom att min käraste vädrade ut vintern och drog in våren i största bästa mån. Jag ryckte till något av smällen och skakade på huvudet för mig själv där jag stod i hallen med en håglös hållning som skulle kunna få vilken haschpundare som helst att känna sig proper.
Matvarorna packades upp på bänken i köket och jag kunde snart konstatera att det jag hade inhandlat skulle kunna bli en helt tokig pasta som skulle generera en matkoma som kunde ta hem guld på komafestivalen  i Stocksund för fjärde året i rad som en sådan hade funnits.

Recept, pasta med strimlad biff som jag gjorde den. ca: 4-5 personer
500 gram lövbiff från den lokala kötthandlaren
150 gram rökt sidfläsk från samma lokala och hängivna handlare. (går att ersätta med bacon)
1 gul lök
1 liten röd paprika
4 klyftor vitlök
1 stor näve champinjoner
1-2 tsk Sambal oelek
2 dl Creme fraiche
1 skvätt standard mjölk
1 msk vetemjöl
Salt
Färskmalen vitpeppar (svartpepparn var visst slut)
Paprikapulver
Spaghetti, ett knippe på ca 4 cm i diameter

Lövbiff

Biffen som hade gjort sitt för den här gången togs fram ur sin pappers förpackning och lades på skärbrädan för att få sin sista behandling. Det är något visst med att plocka fram fina råvaror ur en pappersförpackning istället för en plastförpackning fylld med gas och långt bäst föredatum.
Lövbiffen delades på mitten och rullades sedan ihop något så att jag enkelt kunde skära strimlor, ca 1 cm breda. Köttet hade rullats mot köttets tvärs mot köttets "trådriktning" istället för med. Detta för att köttet på så sätt upplevs som mörare. Det är enligt mig en tumregel att alltid skära kött mot dess "trådriktning".

Tv-kocksförberedning

Eftersom att jag tycks verka tro att jag lever i en tv-kocks lilla värld hade jag helt plötsligt även skurit ned champinjoner, paprika, lök, vitlök och sidfläsk till lagom bitar som passar i en pastagryta.

Jag hettade upp min traktörpanna och klickade i det obligatoriska smöret, sänkte värmen och gnolade på någon visa som troligen hamnat i mitt trånga huvud vid någon av Musikdirektör Bengtssons stenkakslounch på båten där jag skall börja jobba. Har du inte provat på en kufisk atmosfär på ett tag så är detta ett ypperligt alternativ till en udda och fantastisk upplevelse där en Lukas Stark står och vänder stenkakor på sina tikinredda skivspelare.
Löken och vitlöken slängdes i pannan och fick ligga för svettning några minuter på ganska låg temperatur utan att den tog färg. Då den var mjuk, aromatisk och glasig hälldes den över i en bunke och värmen höjdes till max. Mer smör samt lite olja hälldes i pannan och köttet skulle få sig en jävla omgång och snabbt skulle det gå. Då detta var klart hälldes även detta från pannan och champinjonerna fick ta vid. Hade jag varit klyftig hade jag gjort detta i omvänd ordning men glömde visst det så nu fick jag sänka värmen igen. Champinjonerna som hade klyftats fick nu en förstekning innan den skulle gå med ned i pastasåsen magiska och något underliga värld.
Medan svampen gjorde sitt så stekte jag sidfläsket i en annan panna vid sidan om till detta var knaperstekt.
Allt var klart för att bli pastasås och det var dags att blanda ned allt i den stora traktörpannan och förutom det som var förstekt tillkom även paprikan och allt fick fräsa någon minut. De safter som hade bildats i bunkarna medan väntan hälldes också så klart i pannan så att inga smaker kastades bort.

Blivande pastasås

Creme fraiche tillsattes och även lite mjölk. Jag tog bara lite mjölk i taget så att det inte blev för blaskigt. Kryddorna tillsattes och jag smakade av något innan det fick stå och sjuda på egen kant ett tag medan jag förberedde pastavattnet vilket i praktiken innebar att en kastrull fylldes med vatten och salt i ganska stor mängd tillsattes. Kastrullen ställdes på spisen och spisen startades samt att en skvätt olivolja hälldes i. Olivolja i pastavattnet har jag av 2 anledningar. Dels för att bryta ytspänningen så att vattnet får det svårare att koka över samt för att jag tycker pastan inte klibbar lika lätt.

Pastasåsen som hela tiden smakades av hade nu uppnått de smaker jag var ute efter så en redning på vetemjölet och 2-3 msk mjölk rördes ihop till inga klumpar syntes och hälldes i såsen. Höjde värmen något och rörde om ordentligt så att den tjocknade något. Lämnade den åter för att sjuda på eget bevåg medan pastavattnet kokade på. Spaghettin tillsattes och fick koka nästan helt klart, men bara nästan. Hällde av pastan och hällde sedan snabbt över den i pastasåsen där den fick gå klart och koka in alla smakerna som samsades i gastronomisk symbios.
Smakade av en sista gång och hällde upp på tallrikar och serverade med lite bättre hållning än vid hemkomsten samt några körsbärstomater som gått i ugnen några minuter med lite salt och olja.

Det här är en enkel och snabb rätt som smaka mycket och ger mycket mättnad. Jag ger den 7 kraftfulla och monstruösa gjutjärnsgrytor av 10 möjliga.