Paprika och valnötspesto...
Etiketter:
Egentillverkning /
Tillbehör
Idag bjuder jag till med en liten härlig paprika och valnötsspesto med inslag av basilika. Detta tillbehör som jag själv precis blivit varse om kommer helt klart att fungera till både fågel, fisk och allt mitt i mellan.
Recept, paprika och valnötspesto som jag gjorde den.
3 röda paprikor
1 rejäl näve färsk basilika
Valnötter
Olivolja
Salt
Färskmalen svartpeppar
Anchochiliflingor
Worcestershiresås
Paprikorna med dess helt underbara färg delades bryskt i två delar genom sedvanlig handkraft. Kärnorna och stjälken gick åt sitt håll och paprikaköttet stannade hos mig. En ugnsfast form kläddes med bakplåtspapper och paprikorna lades med skalet uppåt. Ugnen som gastade ut 250 grader öppnades och paprikorna ställdes in för rostning. Att rosta paprika är helt klockrent då detta frigör arom och sötma, karaktären på paprikan blir helt annorlunda och god.
Paprikans skal var svart och det var dags att ta ut dem. Efter att de svalnat något skrek jag skalet från paprikans kött och lade i behållare för att kunna mixas.
Basilikan, också den med en helt magiskt härlig färg plockades fria från sina yttersta stjälkar och blad. Paprika och basilika blandades ihop under mixerns surrande och en kort avsmakning gjordes.
Nötter tillsattes och mixades till dess att jag var nöjd med konsistensen.
Avsmakning med salt, peppar, olivolja, Worcestershiresås och chili gjordes till tonerna av den ständigt surrande tvättmaskinen.
Om du vill förvara den ett längre tag häll olivolja så det täcker peston i burken.
Nöjd och halvt eggad stjälpte jag peston i burkar och placerade i kylen tillsammans med alla andra numer underliga föremål som står i liknande omärkta burkar. Troligen är det snart dags för en inventering.
Fridens på er alla underbara läsare som hjälper till att hålla en sådan fantastisk statistik.
1 Kommentar(er)
Älskar allehanda röror, såser och guckor. Din pesto påminner lite om en libanesisk röra (Muhammra, eller dylikt) med just paprika och valnötter. DEN är supergod, och det tror jag din också är!
Ha ha, tämligen hög igenkänningsfaktor på de där burkarna man har stående i kylen. När man dyker in vet man aldrig vad man kan hitta...! Om det rör på sig eller ej...
Skicka en kommentar