Chiligryta...

Chiligryta...

Etiketter: Egentillverkning / Gryta / Nöt / Veckans recept

Solen lös med sin frånvaro direkt in genom sovrumsfönstret den där måndagsmorgonen i höstjuli. Utanför stod träden näst intill i horisontellt läge och visst fanns det lite fagra vattendroppar i luften som vackert blåste förbi och formade små mönster på mitt fönster. Om jag ansträngde mig kunde jag snart se ett ansikte som avtecknades bland dropparna för att i nästa sekund ha runnit bort och skapat något annat som jag inte riktigt kunde urskilja.
Visst har vi haft några riktigt fina dagar här på västkusten i juli och jag har minsann skapat mig en bonnabränna som heter duga. Med rödbruna armar och hals samt en kristallvit torso spritter jag ur sängen då det just slog mig att det är en chiligryta som skall göras till middag idag så här mitt i sommaren.
Hjärnhalvorna slåss om ifall det är en genialisk eller en helt tokig idé att käka chiligryta under den här årstiden. Så här i efterhand vill jag inte säga annat än att det var genialiskt och numer bevisat att den klassiska höst och vintergrytan fungerar under alla Sveriges årstider.

Recept, chiligryta som jag gjorde den. 4-6 pers.

1 kg högrev

1 tsk salt

200 g rökt sidfläsk

2 dl mörkt öl, gärna Carnegie porter

2 små röda paprikor

2 små gula lökar

2 färska jalapeño

3 vitlöksklyftor

400 g krossade tomater (burk)

1 msk limejuice

2-3 dl vatten

Färskmalen svartpeppar

kryddblandning:

1 ½ msk anchochilipulver eller

1 msk chilipulver

1 msk mald spiskummin

1 tsk torkad oregano

½ dl vatten

Smått överenergisk och trött efter gårdagens ölintag på Göteborgs bakgator i en samlad kombination påbörjades operation chiligryta. 

Paprika och jalapeño delades på längden och lades i ugnen för rostning på 250 grader grill. Denna procedur för att få fram mer smak och sötma ur det läckert röda och gröna pepparfrukterna. De fick ligga till de hade fått en bränd yta och var näst intill helt svarta innan de togs ut och fick ligga för svalning.
Högreven som jag hade varit och införskaffat hos min köttlangare Frölunda lilla Saluhall kastades upp på skärbrädan och fick genomgå en smärre putsning från bindväv och fett innan den skars ned i kuber i storlek omkring 3 cm. Bitarna lades i en bunke och saltet ströddes över och blandades väl med köttet som nu fick stå medan resten tillreddes.

Det rökta sidfläsket med sin helt magiska arom, också det från Frölunda lilla Saluhall skars ned i centimeterstora kuber och stektes på medeltemperatur till de hade släppt mycket av fettet, börjat bli krispiga och läckert gyllenbruna. Sidfläsket lyftes ur och lades åt sidan för att användas mot slutet av denna magiska gryta.
Fettet från sidfläsket skyfflades över till  den stora barnkokakitteln som skulle vara den behållare där chilin blev till. Gul och vit lök finhackades och tillsattes till sidfläskfettet och fick fräsa några minuter så denna mjuknade något. Under tiden som löken gjorde sitt på sin kant blandades ingredienserna till kryddblandningen ihop till en pasta och tillsattes sedan till löken.
Paprika och jalapeño som nu hade svalnat gjordes fria från sitt skal samt kärnor innan de hänsynslöst och brutalt finhackades och slängdes till den aromatiska blandningen i kitteln. Några minuter skulle passera, tiden stod på något sätt still, barnen utanför lekte i sandlådan så som de brukar medan mammorna hade ena handen i midjan och den andra på sin telefon allt medan jag själv stod i fönstret och betraktade dem.

Köttet som hade legat i sin saltblandning var nu redo för att få en härligt brynt yta och tillsattes därmed till kitteln några bitar i taget så att de inte skulle börja koka och den brynta ytan skulle utebli (maillardreaktion).
Dofterna steg mig åt huvudet och den numer obligatoriska köttdansen inleddes, steg för steg stampades golvet i köket medan köttet intog sin underbara färg och smak.

Det var dags, dags för att göra gryta av alla element som skapats. Den krossade tomaten som förövrigt var från Kung markatta, limesaften, öl och vatten tillsattes nu till kitteln och fick koka upp ordentligt innan temperaturen sänktes till sin behagliga medeltemperatur. Locket lades på och ett lugn infann sig i min lekamen som nu fick impulsen att slappna av helt. Tung i kroppen med en bakomliggande humle och malt-abstinens tågade jag nu till soffan och somnade tvärt.

Två timmar hade passerat då jag med ett ryck vaknade till. Det doftade helt fantastiskt i hela lägenheten och jag visste vad för gott jag hade framför mig. Lyfte på locket och en pust av arom och ånga gav mig en gastronomisk örfil jag sent skulle glömma. Köttet hade börjat falla isär och alla smaker koka ihop till att bli ett med varandra, det var snart dags att fylla magen.
Sidfläsket som legat på vänt under hela koket tillsattes och hela grytan smakades av med salt och ytterst lite torkad oregano. Oregano har en förmåga att sätta väldigt mycket smak då det tillsätts precis i slutet av en rätt.

En chili skall enligt utsagor från främmande länder inte tillagas med bönor utan dessa skall tillsättas vid servering, de kan jag bara hålla med om och serverade denna tunga gryta med svarta bönor, en klick naturell creme fraishe och en grov brödbit att doppa i.
Sådan här rustik mat är jag galet förälskad i och jag kan inte annat än att ge denna rätt 10 monstruösa och konstruktiva gjutjärnsgrytor av 10 möjliga.

Observera också att den är fantastisk att äta direkt men blir bara bättre och bättre efter ett par dagar i kylen.