Köttfond...

Köttfond...

Etiketter: Egentillverkning

En bra köttfond är alltid jäkligt nice att ha bubblandes hemma när man skall göra såser och andra goda ting på favoritplatsen vid spisen.
Min käresta hade beställt dillkött igen och det kan en ju inte tacka nej till. Tog svängen förbi slaktarn S.O Larsson i Stora saluhallen på vägen hem och inhandlade en rejäl bit högrev som skulle bli det tokigt fina dillköttet. Jag köpte 2 kilo med ben så att jag kunde frysa in lite av det samt koka en fond på benen och de andra resterna vilket egentligen var det jag skulle skriva om idag.
Dillköttet gjordes på samma sätt som jag brukar och receptet finns här.

Köttet hade befriats från ben och andra saker som inte skall vara med i dillköttsgrytan och allt lades i en grov gjutjärnsgryta och fick fräsa på ordentligt med färg.

Recept miniköttfond.
Benen och "slaktresterna" från någon styckdetalj.
1 morot, slantad
1 gul lök, i klyftor
1-2 klyftor vitlök, lätt krossad
1 msk tomatpuré
Några kvistar timjan
5-10 vitpepparkorn
2 lagerblad
Vatten

Eftersom att det varierar med mängd ben så får man prova sig fram med mängderna. Här var det benen och slaktresterna från 2,3 kilo högrev som användes.
Ben och annat mumsigt hade tagit ordentligt med färg i grytan så resten av ingredienserna förutom vattnet tillsattes och fick bryna med några minuter. När jag gör fonder så här så skalar jag inte löken eller moroten, utan ser bara till att de är noggrant tvättade.
Vattnet tillsattes till tonerna av burdusa skrik från tv'n som stod och spred glädje från andra rummet. Jag tillsätter vatten bara så det täcker allt och sedan får det koka upp ordentligt. Ett tjockt brunt skum lade sig på ytan som jag tog bort med en hålslev och sänkte sedan temperaturen. Den här gottegrytan fick nu stå och koka i 3-4 timmar på medeltemperatur innan jag silade av den fasta materian från vätskan. Vätskan fick sedan sjuda lite lätt till den hade reducerats ned något och tjocknat lite.

Dagen efter när jag gjorde en grundlig koll med håglös blick i kylen efter vad som fanns att äta så stod den där, den där fonden som hade spridit sådan arom i hela lägenheten och som skulle skänka mig lite glädje i form av smaksättning. Det hade bildats ett lock av fett över hela ytan vilket jag lyfte bort och kvar fanns ren och skär fond, ungefär en deciliter. Det kan tyckas vara lite för flera timmars kokande men som jag ser det så sköter sig grytan näst intill själv och det en behöver göra är att sila en gång och kolla till den då och då. Att göra en sås på den här fonden kommer bli så mycket godare än någon annan kemisk fond du provat samt att vetskapen av att man har gjort den själv gör det hela ytterligare lite bättre.

Det blev en rödvinsreduktion på den här fonden som jag sedan använde i en riktigt läcker burgare...