Kolbullar...

Kolbullar...

Etiketter: Egentillverkning / Fläsk

Efter att ha tillbringat helgen i småland och uppväxtstaden tillsammans med familj, husdjur och mat så är jag nu riktigt nöjd på tåget hem. Det har varit en helg med mycket mat så klart och det är en särskilld rätt som bjuder till dans under denna helg.

Rakt ut i skogen bland kottar och annat träigt, frisk luft och fager sol gick vi och kom fram till ett välanvänt vindskydd. Här hade bror tänt upp brasan som skulle användas till Muurikkan som enkelt kan beskrivas som en lite skålad stekpanna på ben som placeras direkt över elden. Denna skönhet skulle kunna användas till att tillreda vilket som egentligen men då vi ville hålla liv i något som måste vara det absolut mest primitiva så gjorde vi kolbullar. Det verkar finnas många utsagor om varifrån kolbullen härstammar men mest troligt är nog att det var vanliga skogsarbetare, kolminsarbetare eller liknande som kommit på rätten. Rökt fläsk, vatten och mjöl innehåller denna rätt och är helt underbart gott vid rätt tillfälle och atmosfär.
Det kan beskrivas lite som en tjock pannkaka med fläsk i och man börjar med att steka på fläskbitar till fettet börjar släppa, sedan häller man på blandningen av vatten och mjöl (5 dl vatten och 6-7 dl mjöl) så att den lagom täcker fläskbitarna. Då det stelnat något så vänder man "pannkakan" och steker andra sidan också.

Snyggare än så här blir det inte i skogen.

Detta kan låta extremt tråkigt och är verkligen inget man slänger ihop på spisen hemma utan ett lyckat recept för kolbullar måste innehålla natur, öppen eld, gott sällskap och mycket frisk luft. Vi brukar servera det med lingonsylt och det smakar helt underbart där i röken från elden och solen i ansiktet.

Kanske inte ett recept eller inlägg som det brukar vara men ville ändå dela med mig av härligheterna.
I kombination med väder, friskluft, vårkänslor, familj och öppen eld får kolbullar hela 10 monstruösa gjutjärnsgrytor av 10 möjliga.