Paj på älgkalvfärs...

Paj på älgkalvfärs...

Etiketter: Chutney / Dressing / Paj / Vilt

Det hör inte till vanligheterna att jag tillagar vilt men det är klart att det händer då och då. Gjorde en liten inventering i frysen och visst låg där en förpackning med älgkalvfärs som var snyggt förpackad enligt konstens alla regler. Förpackningen var från småland och jag hade glömt av den vilket är helt sjukt men kanske var det meningen för lyckan som infann sig blev lite extraordinär.

Den tilltuffsade katten strök som vanligt omkring utanför balkongen och ställde till med oroligheter för vår så kallade hund som mer kan liknas vid en jämtländsk vildkatt än en hund. Gatuborstbilen som knappt orkar komma förbi i förvåren och ta bort vinterns all sand har minsann lyckats köra förbi två gånger idag och sopa på samma ställe och med ett ljud som påminner om ett överljudsflygplan. Stenar, grenar och annat som marken orkat lagerhålla flyger mest omkring och vad som hamnar inne i borstmaskinen är svårt att avgöra. Hukandes i köket då småstenarna smätter mot fönstret försökte jag hacka lök och annat gott som skulle vara i pajen.

Recept, paj på viltfärs som jag gjorde den.
Klassisk pajdeg enligt recept nedan.
200-300g färs
1 gul lök
2 klyftor vitlök
7-8 torkade tomater i olja
1 näve svart oliver
1 stor näve babyspenat
Salt
Färskmalen svartpeppar

Äggstanning
2 ägg
1dl mjök
1 dl vispgrädde
Salt
Svartpeppar

Recept, klassisk pajdeg
3,5 dl vetemjöl
125 g smör
2 msk vatten

Pajdegen som hade knådats samman med bara händer några timmar tidigare låg förväntansfullt i kylen och väntade på bättre tider. De bättre tiderna var på plats och degen pressades ut i en pajform så tunt jag kunde förmå och lite hål med en gaffel gjordes sporadiskt här och där. En tjock pajbotten är inget som får mina smaklökar att göra volter utan tunt och sprött ska det vara enligt mig. Ugnen på 200 grader och pajdegen fick förgrädda 10 minuter medan jag påbörjade fyllningen.

Löken med sin fantastiska arom hackades smått till tonerna av ett monotont pratande dagbarn som med sin fagra röst förgyllde tillvaron i köket. Vitlöken krossades i vanlig ordning mellan knivblad och skärbräda innan den grovt hackades ned och blandades med den övriga löken.
Tomater och oliver hackades även de ned till mindre beståndsdelar. En sista sten flög mot fönstret, det monotont pratande barnet blev skrämt, den hackande kocken blev förbannad, hemmet i kaos!! - "Kan du skrika till den där förbannade borstbindaren att sopa på andra tider innan någon blir skadad", skrek jag till min sambo med kniven i skyn. Barnet grät, hemmet i kaos!

Vit och gul lök sattes på fräsning i en vid stekpanna som om inget hade hänt, barnet var lugnare och mer monotont än någonsin. Då löken var mjuk och glansig gjorde färsen sig besvär och trängde ned i pannan för att brynas. Dofterna från löken och vitlöken berusade och lugnade, mat på väg signalerades, borstbilen var bort och kvar fanns endast ett lugn.

Färsen var genomstekt, saltad och pepprad då tomater, oliver och babyspenat tillsattes och fick bryna ytterligare några minuter. Avsmakning med salt och peppar stod på agendan innan färsen fick sin sista vila i pajskalet.
Äggstanningen hade vispats ihop i all hast och stod nu som nästa punkt. Stanningen hälldes över fyllningen och pajen ställdes i ugnen som nu hade sänkts till 175 grader. 20 minuter skulle passera innan pajen hade fått det den behövde i ugnen och den men gyllenbruna kanter kunde komma ut i svalkan och förgylla tillvaron för oss i det monotona lugnet och den borstfria tystnaden.

"Ingen paj utan dressing" är troligen inte ett ordspråk som brukar tas i munnen bland vanliga människor men dressing till paj är enligt mig ett måste. Jag tog vad jag kunde hitta och som av en slump stod det en finfin plommonchutney i väntan på att få användas i kylen. Denna plus lite gräddfil, salt och peppar fick kombineras och det blir inte mycket enklare än så, att det sedan smakade underbart gott gjort inte saken sämre.

Enkel paj, borstbindare och en kanske ännu enklare dressing gjorde vår middagsstund till en härlig stund denna dag. Paj är inget jag brukar göra men kanske är det så att man skal göra det oftare med tanke på hur enkelt och fabulöst gott det är.
Den här rätten tilldelas 7 monstruösa gjutjärnsgrytor av 10 möjliga, kanske den hade fått 8 om borstbindaren hade varit frånvarande.