Hamburgare med smak av lök och svartpeppar...

Hamburgare med smak av lök och svartpeppar...

Etiketter: Egentillverkning / Grillning / Hamburgare / Sås

Ja vad ska man säga när det vankas vackert väder, grillen är på topphumör och sambon skriker om hamburgare? Jag är inte den som är den utan passar på att ta tillfället i akt och skapar mig ett mentalt recept av en hamburgare jag skulle vilja sätta mellan tänderna i en burdus stund med mig själv.

Emotionellt ostörd och med väl knutna skor tog jag mig till min köttlangare på det omtalade torget. Det var i vanlig ordning något kul att lägga märke till på bussen och denna gång var det en ung tjej med högt målade ögonbryn som såg otroligt förvånad ut hela tiden. Hon läste en bok med den passande titeln "Inatt är du död". Kontrasterna mellan den förvånade minen och boktiteln gav mig det där välbekanta inre skrattet.

"Högrev och rimmat sidfläsk" svarade jag på frågan om vad jag skulle ha idag då frågan kom haglandes genom Frölunda lilla saluhall där jag klev in fortfarande med väl knutna skor. -Det ska bli burgare idag fyllde jag i och det var en något frågande blick som visades. - Med sidfläsk? Ja klart, det ger en sälta som köttgudarna sent ska glömma. Jag kom på mig själv med att snegla mot taket som om det satt en liten köttgud där och bekräftade mitt påstående.

Bussdörrarna stängdes bakom mig, den förvånade tjejen syntes inte till men på den plats hon satt på vägen till torget satt nu en parant dam som varje gång bussen körde över ett farthinder eller tog en skarp kurva utstötte små panikartade ljud som kunde liknas med något tropiskt djurs parningsläte. Själv tog jag mig en dagdrömstund medan bussen susade förbi hållplats efter hållplats och precis när jag skulle sätta tänderna i burgaren stannade den på min egen hållplats.

För att få fram min nya hamburgare fanns det lite som skulle göras i form av tillbehör. Såsen som skulle vara en tartarsås från ett recept ur mitt loppisfynd "Hemmets stora kokbok" utgiven 1926 skulle blandas till. Lök, morötter och mango skulle brynas och till råga på det skulle även köttet malas. Bröden hade jag kunnat baka men det fanns inte riktigt ork, tid och lust för det denna dag så grova, stora frallor inköptes.

Recept, tartarsås som jag gjorde den.
1,5 dl majonnäs
1,5 msk riven pepparrot
1,5 msk finhackad syltlök
1 msk dragonvinäger
1 msk ättika
1 nypa cayennepeppar

Majonnäsen slogs samman enligt tidigare recept här med en glädje som kunde få vilken ledsen eller panikartad, parant dam som helst på sprudlande humör.
Samtliga ingredienser blandades sedan samman noggrant och ställdes i kylen för att dra någon timme eller så. Till en början känner man inte smaken av pepparrot, därav att den bör stå och dra ett tag.

Brynt lök med svartpeppar skulle vara den huvudsakliga smaksättaren på dessa burgare och också det som tog längst tid att tillreda. 4 lökar till fyra burgare skars i ganska grova skivor och lades i en väl smörad panna och fick brynas mjuka tillsammans med grovt malen svartpeppar. Den här processen tog närmare 30-40 minuter innan löken hade intagit den färg och konsistens jag önskade.

Köttet som skulle malas hade jag haft i kylen så att det var riktigt kallt. Kött som ska malas förlorar mindre vätska om det mals kallt.
Det var 50% högrev och 50% rimmat sidfläsk som hade skurits till lagom bitar att mala. Eftersom burgarfärs inte ska bearbetas för mycket var det en fördel att jag kunde blanda köttet innan jag malde det. Ju mer man bearbetar färsen, ju kompaktare blir burgaren vilket man inte vill då den upplevs som stabbig och torr.

Köttkvarnen monterades på bänken och fylldes med kött, veven gick varv efter varv och köttet transformerades till färs. Bredde ut färsen något och fyllde på med några nypor färskmalen vitpeppar och knådade mycket försiktigt ihop puckarna som skulle utgöra huvudrollen i burgarna. Jag var ytterst försiktig med salt eftersom det var rimmat fläsk i, endast lite salt på ytan av de knådade puckarna tillsattes. Grillen var tänd och väntade med glädje på sina puckar..regnet började strila. 
Notera att hamburgarna blir röd/rosa i grillen av det rimmade fläsket, var noga med att verkligen få dem genomstekta.

Morötterna som var av den härliga sommarmodellen "knippmorötter" delades på längden och matades med flingsalt och spiskummin, morötter fullkomligt älskar spiskummin.
En grillpanna hettades upp och rikligt med smör tillsattes. Morötterna som var väldigt späda fick bara några minuter på stekpannan innan jag kunde anse dem klara för intagande.

Morötterna på värmning och en mango skars i skivor så gott det gick med tanken på kärnan. Mer smör i samma grillpanna och på med de lättsaltade mangoskivorna som fick ligga några minuter på varje sida innan jag var riktigt nöjd.

Tog sats från hallen och påbörjade monteringen av vad som skulle bli årets bästa burgare. Bröd, tartarsås, tomat, burgare, mango och massor av pepparbrynt lök var ordningen. Smakerna gillade verkligen varandra och den härliga röksmaken från grillen klev igenom lagom mycket. De spiskumminstekta morötterna hade en given plats på tallriken och kombinerades helt klockrent mot framför allt tartarsåsen.

Den här burgaren tilldelas 9 monstruösa gjutjärnsgrytor av 10 möjliga på den inofficiella burgarskalan. Den paranta damen och den förvånade bokläsaren var för länge sedan glömd, sambon hade slutat skrika efter burgare och jag själv var belåten som få i soffan med resten av den öl som serverades till. Ölet var av märket Gambrinos som är en tjeckisk ljus lager fungerade perfekt till de mustiga och lätt syrliga smakerna.