Baconpastej...

Baconpastej...

Etiketter: Egentillverkning / Fläsk / Kyckling / Lever

Helt abrupt och delikat bestämde jag mig för att göra en pastej enligt ett recept jag hittade i tidningen Gourmet. Det har funnits funderingar, tankar och andra mänskliga egenskaper om att göra pastej tidigare i mitt rastlösa liv men jag har liksom inte kommit till skott. Nu när jag fick ett uppslag i en tidning under näsan så fanns det inte några ursäkter kvar och det var bara att skrida till verket.

Självklart tog jag sats och hoppade på bussen mot Frölunda Lilla Saluhall och som vanligt så är det ju alltid jag som råkar ut för någon bitter chaufför. Jag kliver på och ger ett leende och en nickning som skall symbolisera ett "tjenna, allt bra en sådan här perfekt dag?" och allt man får tillbaka är ett ont öga. Eftersom att jag har pastej i tankarna så finns inget i världen som kan ta ned mitt humör så jag ger ett skevt och tillgjort "onda-ögat" tillbaka och reaktionen från chauffören blir en häpen min. Mitt leende är tillbaka och flera passagerare på bussen har numer också ett leende som har sett minduellen mellan mig och chauffören.
-Så kan det gå, chaufförjävel!

Väl inne på Frölunda Lilla Saluhall passar jag på att växla några väl valda ord med ägaren om ditten och datten, kött och väder innan jag köper det som skall ingå i köttväg i pastejen. En fläskfärs från svensk lantgris som ger den där smaken av äkta vara samt en bit rökt sidfläsk. Sidfläsket här på denna lilla saluhall är en njutning på flera sätt. Texturen; den är fast och har en torr yta till skillnad från plastförpackad så kallad bacon i kyldisken som det rinner vätska ifrån när förpackningen öppnas. Utseende; bara att titta på detta kött är en njutning i sig. Doften; det är en himmelsk arom som intar näsgångarna då man doftar på denna köttbit och man vill bara sätta tänderna i den. Sist men inte minst smaken; smaken är helt super, antingen lättstekt eller knaperstekt vilket som är en gastronomisk resa genom hela smakskalan och har du inte provat detta så gör det!

Recept, baconpastej taget från tidningen Gourmet.
140 gram bacon
400 gram kycklinglever
400 gram fläskfärs
2 msk vetemjöl
2 ägg
2 tsk salt
1 krm färskmalen svartpeppar
7 ansjovisfiléer
1 msk ansjovisspad
3 dl vispgrädde

Ugnen sattes på 125 grader, förklädet virades kring midjan och kniven bryntes. Det var äntligen dags att dra igång detta experiment i aromatisk förundran och outforskad pastejmark.
Baconbiten skars ned i så små bitar jag kunde förmå och lades sedan i en stekpanna för lite färg. Jag hade egentligen kunnat välja att mala ned ingredienserna men då receptet sa att de skulle hackas gjorde jag också så samt att jag inte orkade diska kvarnen en dag som denna.
Baconet hade fått den lilla färg den behövde och lades på papper för att rinna av.

Kycklinglevern skulle hackas den också så det var bara att sätt igång. Lever är ju tacksamt att jobba med i en situation som denna då den är sjukt enkel att skära igenom så efter några minuter hade jag näst intill en färs av lever på skärbrädan.
Hunden satt och flämtade kring mina fötter och hoppades på att jag skulle tappa något. Jag puttade bort henne lite försiktigt men hennes egenskap av att kunna imitera kardborre gav henne möjligheten att näst intill sitta fast på foten så där satt hon och gav mig stirriga ögon. Tankar om att hon och busschauffören kände varandra och brukade sitta på en parkbänk och ge folk och varandra onda ögon slog mig medan jag fortsatte att hacka i levern.
Färs, bacon och lever lades i en bunke och blandades väl. Kocken i sammanhanget visslade ansträngt både in och utandning vilket resulterade i irritation från resten av hushållet. Jag övergick helt enkelt till att endast vissla på utandning men denna monotona ton var tydligen inte heller uppskattad.
Mjölet pudrades över och äggen knäcktes i ett i taget med blandning mellan varven. Varför jag skulle tillsätta äggen ett i taget och blanda noga var jag inte helt säker på men jag var snäll nog att följa receptet eftersom att jag inte visste hur detta skulle arta sig. Så här i efterhand tror jag att man hade kunna lägga i samtliga ingredienser och bara blanda runt väl.
Salt, peppar, ansjovisspad och finhackad ansjovis tillsattes och blandade återigen allt väl. Grädden gjorde ett intåg i smeten lite i taget under omrörning som kunde få vilken armé i finska vinterkriget att framstå som klena typer. Smeten var klar och den liknade inte vad jag hade föreställt mig men den såg ändå ut att vara korrekt.

En långpanna fylldes med vatten och pastejsmeten hälldes i en välsmord brödform som i sin tur ställdes i långpannan som redan stod i ugnen. Den blivande pastejen fick nu stå till den började få lite färg och täcktes då med folie. Totalt skulle den stå 2,5 timmar i ugnen. Om du provar detta så häll inte smet hela vägen upp till kanten på formen eftersom den expanderar vid tillagningen.


En liten tupplur på kökssoffan medan pastejen gjorde sitt i ugnen hans med och när klockan ringde och meddelande att pastejen troligen var klar vaknade jag med det klassiska rycket. Dregelsträngen stor en som tvillingbror hängde i mungipan och hälsade mig välkommen till vardagen.

Det doftade verkligen leverpastej när jag öppnade ugnsluckan och jag var bra sugen på att smaka direkt, dock skulle härligheten stå och svalna innan man skar upp den så jag fick snällt vänta. Passade på att möta upp en vän över en kall IPA och kom hem lagom till kvällsmackan. Skar upp en rejält tjock skiva och lade på mackan och toppade med inlagd rödlök (se nedan). Ett stort bett gav avtryck i smörgåsen och tuggan smakade riktigt bra och över förväntan. Alldeles lagom leversmak och precis perfekt baconsmak som slog igenom där någonstans i bakgrunden. Ett kallt glas mjölk till detta så var man i barndom igen.

Jag gillar att tillreda saker som dessa då den räcker längre än en vanlig måltid och då man är sugen på något att tugga på så står den där och glänser i kylen med all sin charm. Jag ger detta underbara ting 8 monstruösa gjutjärnsgrytor av 10 möjliga. Jag rekommenderar verkligen att prova den om du gillar pastej.

Inlagd rödlök också recept från tidningen Gourmet. Ca 7 dl
500 gram rödlök
5 dl vatten
1 dl ättiksprit, 12%
2,5 dl strösocker
2 lagerblad
1 tsk torkad mejram
10 svartpepparkorn









Koka upp alla ingredienser förutom löken och låt svalna och kyl ned.
Skiva löken tunt och lägg dem i en burk med tättslutande lock. Häll lagen över och se till att den täcker all lök. Låt stå i ett dygn i kylen innan servering.

Det här är en ny favorit för mig och som kommer användas till allt. I sallader, på köttet, till husmansmaten, på mackan eller där fantasin spelar mig ett spratt. Så enkelt och så jäkla gott!