Spagetti bolognese-inspirerad köttfärssås...

Spagetti bolognese-inspirerad köttfärssås...

Etiketter: Egentillverkning / Fläsk / Färs / Nöt / Pasta

Tanken var just den att jag skulle göra en en riktig Bolognese för en gångs skull. Jag tog en kort tur till Frölunda lilla saluhall och köpte på mig lite närproducerad blandfärs medan jag växlade några ord med den gemytligt trevliga ägaren. Jag blir alltid lika glad när jag handlar här då kundvård verkar ligga högt på deras lista och även om jag inte hade en nummerlapp för tillfället så blev jag direkt tillfrågad om jag behövde hjälp. Det är precis detta tillsammans med fantastiska råvaror jag vill uppleva när jag gör den första förberedelsen till dagens middag.

Väl hemma med riktigt snygg och väldoftande färs sparkade jag av mig skorna och tog mig dansant in i köket för att starta upp dagens frukost, lunch eller middag. Det är numer lite oklart vad för slags mat jag äter på dagarna. Frukost, lunch, middag eller kvällsmat kan alla se lika ut och kan variera stort i tid. Det har blivit lite så sedan jag började jobba kvällstid och rytmen inte riktigt sitter där den skall.

Recept, Bolognese inspirerad köttfärssås, ca 8 pers.
1,5 kg närproducerad blandfärs
2 gula lökar
2 morötter
3 rostade vitlöksklyftor
4-5 msk tomatpuré
Lite vetemjöl till redning
1/2-1 liter köttfond
Oregano
Salt
Färskmalen svartpeppar

Ugnen startades och sattes på max och grill. Vitlöken lades i en ugnsfast form som sedan ställdes in i mörkret och värmen. Vitlöken skulle stå här till skalen öppnades och själva löken var mjuk. Den runda och tokigt fina aromen som ges här är många gånger oöverträfflig.

Den gula löken och morötterna var det första jag tog tag i denna dag. Dessa skalades och hackades ned noggrant till rytmen av ett lekande dagbarn som hittat hemmets enda och undangömda tamburin. Allt hade varit så mycket enklare för mig om detta lilla barn hade haft någon som helst taktkänsla men det är kanske för mycket begärt av en tvååring.

Tanken var även att jag skulle ha lite rotselleri i grunden tillsammans med löken och moroten. Jag var helt säker på att jag hade detta hemma så det inhandlades så klart inte. Självklart fanns ingen sådan hemma och humöret tröt för en sekund. Skriket byggdes upp någonstans i magtrakten och nådde någon sekund senare halsen för att sedan tränga ut ur det orala systemet. Högt och ljudligt skreks det rakt ut, tårarna sprutade, barnen blev ledsna, sambon kom springandes och grannen ringde på. Selleri, vart faan är min selleri!?

Den stora gjutjärnsgrytan hettades upp och det obligatoriska smöret klickades i. Då smörets symfoni tystnat i grytan var det alltså dags att fräsa lök och morot. Temperaturen sänktes ganska drastiskt så att jag kunde ge lök och morot den tid de faktiskt behövde. Jag gillar att fräsa dessa grundsaker på låg temperatur under längre tid för att få fram så mycket smaker som möjligt. Löken framkallar en härlig sötma som sedan följer med i hela koket under hela den fabelska matresan.

Färsen som jag hade brett ut på en långpanna för att den skulle få så mycket rumstemperatur som möjligt så att den inte skulle få en värmechock och släppa massa vätska och kokas i grytan istället för att brynas tillsattes nu till lökfräset. Temperaturen höjdes åter och färsen fick bryna på lite färg, eller rättare sagt bli genomstekt.
 Salt och peppar tillsattes lite vid detta stadie innan jag tillsatte tomatpurén och rörde om ordenligt. Vetemjöl pudrades över lite lätt, kanske totalt en matsked eller två för att ge lite redning till såsen innan jag återigen rörde om i grytan ordentligt.
Den köttfond som jag så påpassligt hade tagit ut från frysen kunde nu hällas på lite i taget till jag var nöjd med konsistensen. För dig som inte kokar egen fond har jag sett att det har kommit ekologiska buljongtärningar som inte innehåller lika mycket konstigheter som den klassiska tärningen. Det kanske är ett helt ok substitut till den hemkokta smakbomben, vad vet jag?
 Kryddning i sammanhang då man har en gediget bra fond brukar oftast vara överflödig. Den smak som sattes nu med fonden blev helt magnifik och med en ton av oregano i var jag sedan i hamn. Dock för att ytterligare spä på myten om smak så var det dags att trycka i vitlöken som hade rostat i ugnen. Genom att göra detta precis på slutet får man fram den distinkta vitlökssmaken men då den är rostad blir den heller inte påträngande. Svårt att förklara men gott är det.

Självklart serverades detta med Barillas No.5 spagetti som är något tunnare än "vanliga" spagetti samt riven parmesan vilket verkar gå hem i var och ens mun.
Spagetti och köttfärssås blir jag nog aldrig trött på, det är nästan alltid lika gott. Det kan ha med att göra att ingen sås är den andra lik och man kan skjuta i vad som helst man har hemma för att smaksätt.
Idag ställer jag in poängen på 8 monstruösa gjutjärnsgrytor av 10 möjliga.